Varuleverans och resan del II

Sent igårkväll kom ett bud till Seasons Villas, med Rickards nya jacka! Vi granskade alla sömmar och fickor men kunde inte hitta några fel. Nu är det bara att slita den med hälsan.

Resan till Gula bergen fortsätter. Det var bussresa upp till ingången där vi började klättra.

Träd i vägen, kan man säga...

Sen var det så att vi låtit Mike ta hand om researrangemangen, för att få så kinesisk resa som möjligt. Nu innebar det också att vi skulle äta lunch och middag tillsammans med resten av gruppen i vår buss. Det började bra, lunch tillsammans före bergsbestigningen. Sen blev det värre, de andra tog nämligen linbanan upp, det var bara vi som gick hela vägen. Så litet tidspress fick vi för att hinna äta middag uppe på toppen med de andra.

Lunch.

Shanghaineser vid vårt bord. Mamman i svart satt bredvid Rickard och sa åt honom otaliga gånger att äta mera för att orka klättra. Som en riktig mamma ska göra...






Vädret var underbart, inget regn, soligt och varmt. Sikten 10 km... Kunde inte ha varit bättre.

Vi såg bergen närmast oss, men de litet längre bort var gömda i dimmor och moln. Nästan häftigt det också. Och med tanke på klättringen som första dagen pågick 5 timmar i ett kör (!) så var dimman nästan att föredra, för man lurades att tro att marken var alldeles nära en och att det inte alls var tusen meter ner ifall man skulle halka på de våta trappstegen. På bilden ses räcken invid trappan men det fanns bara ställvis, så det är inget ställe jag skulle ta barnen till...

OK, efter fem timmar uppåt var vi så trötta att vi nästan inte orkade prata. Fingrarna stela av köld, det hade faktiskt kommit snöblandat regn på toppen...Mörkret lade sig redan innan vi hann fram till hotellet, vi gick fel otaliga gånger trots kinesisk guide. Skyltningen totalt obegriplig.

Inga lampor längs stigarna heller så inte blir det lättare att hitta när solen gått ner...

Nå, vi kom fram utmattade. Ville bara ta en varm dusch, men nej, då väntade linbaneklättrarna vid matbordet på att vi skulle komma till bords och äta middag, genomblöta och sluta...

Det var bara att sätta sig ner och försöka pinna i sig maten med stela fingrar och sen dra vidare mot duschen. Vi visste att det värsta var över.

Fortsättning följer. /S, R o R