Australien goodbye :-((

Det var ju alldeles underbart.
Så enkelt.
Så vackert.
Så lätt att förstå människorna.
Så vänliga australiensare.
Så mycket rum.
Man ville ju aldrig åka hem.
Men här sitter vi nu och får minnas tillbaka m.h.a. foton och inköpta souvenirer.

Enligt barnen var koalabjörnarna det bästa, de fanns på Australia Zoo och de fick ha dem i famnen. Sååå gulliga. Och kängururna, krokodilerna.
Och stränderna, vågorna, solen.
Sen hade vi bil att färdas med så vi fick litet bättre koll på området den vägen.
Vi körde upp i bergen och njöt av utsikten från Glasshouse Mountains. Körde via små mysiga byar längs bergsvägarna, Monteville m.fl.
Sen gav ju mötet med släktingarna resan mervärde. De hälsade alla medlemmar i släkten Hägglund så mycket! Och nog var det roligt att höra 50 år gammal Såkadialekt och inse hur lik Paul var Greta (bror och syster). Bilder kommer alldeles snart, måste ta dem i litet ordning annars blir det kaos...

Det var alltså Australiens sydostkust som var målet. Brisbane, en vistelse på Moreton Island/Tangalooma, litet mera norröver bodde vi en vecka i Noosa på Sunshine Coast och till sist Sydney. Sydney var en fin stad, med mycket vatten och gator som gick upp och ner. Påminde om ett stort Stockholm, tyckte jag. Nu har jag ju inte sett så förskräckligt många storstäder men den här var värt ett besök. Även om det var en stad så fanns det hela tiden något att göra också för barnen. Återkommer om det.


Första stoppet, Tangalooma. Vilda delfiner som vi fick mata, otrolig känsla. Härligt vatten och nästan inga människor! Åtminstone om man jämför med Shanghai...








På kvällen var delfinmatningsdags, man fick "anmäla sig" om man ville vara med. Och erfarna delfinskötare visade hur man skulle ge dem fisken under vattnet. De delfiner vi fick mata hette Bobo och Rani. De simmade runt oss och puffade oss i benen med nosen.






Sunset in Tangalooma.









Ute i vattnet hade man i tiderna placerat gamla fartyg som skydd för marinens egna båtar, de hade nu rostat märkbart men är ett tillhåll för många småfiskar och annat, så de får ligga kvar. Många snorklade omkring vraken. Eric och Judith kände genast igen vraken från en ScoobiDoo-film och det bekräftade en guide senare, att en ScoobiDoo-inspelning gjorts just vid vraken. Där ser man, det kan vara av värde det ungarna ser på ibland.


Sandrace med fyrhjulingar och sen ökensurfing. Allt möjligt och omöjligt kunde man göra.





Och, visst, solen rörde sig "fel" väg, månen likaså (=nymåne och )=gammal måne. Hur vattnet rörde sig blev tyvärr inte studerat på närmare håll men människorna gick nog med fötterna mot marken och huvudet mot himlen. Men körde på vänster sida gjorde de, och överallt där man gick så var det till att försöka 'keep left'. Men man vänjer sig vid det med.

Mera imorgon.
Hälsar en något trött men nöjd Sofia och resten av familjen Svartsjö i Shanghai.