Middag på två

Ååh, så gott livet kan vara!

Vi fick barnvakt för kvällen, Cherrie kom och hjälpte oss med barnpassning några timmar ikväll. Föräldrarna fick på egen hand fara ut i vimlet och söka upp en restaurang för att njuta av god mat och lugn och ro en stund. Och den här gången lyckades det!

Vi for till närliggande Jin Qiao och for på rekommendation in på en italiensk restaurang. Det var det bästa vi gjort på länge. Otrooligt god mat!! En underbar caesarsallad till förrätt och en gudomlig T-bone stek till huvudrätt. Vi bara njöt intill sista tuggan.

Och efteråt en whiskey på en närliggande bar innan hemfärden. Servicen var 100 %ig och de fick dricks så det räckte och blev över.

Vi var så nöjda så vi till och med gav efter för de tiggare som alltid ses längs gatorna. Vi gav en god slant åt ett ungt par som sa att de var jättehungriga. Följden var att de kom efter oss till baren och berättade att de inte har tillräckligt med pengar att åka hem till Anhui provinsen där de tydligen bodde. Det är klart, vad hade vi väntat oss? Ger man lillfingret så vill de förstås ha hela handen. De fick nöja sig med det vi redan hade gett dem.

Vi kom hem prick klockan 22. Inte speciellt sent kanske, men det räcker gott och väl till för oss som ändå väntar väckning vid halv sex av en morgonpigg Edgar.

Dessa filippinska änglar! Allt var lugnt när vi kom hem, Edgar sov, och Judith med. Hon hade t.om. fått ett nytt virkat hårband som Cherrie hade tillverkat under kvällens lopp.
Judith hade somnat på soffan på nedre våningen och behövde bäras upp till sitt eget rum. Hon vaknade till lite grann när Robert skulle ta upp henne i famnen och mumlade, 'Oh gosh!' . Det om något är väl tecken på engelskt inflytande i språket...:-)

Nu är man laddad igen, det krävs inte mer än några timmar för att ladda batterierna. Kom ihåg det alla småbarnsföräldrar. Och mor- och farföräldrar: en barnvaktskväll nu som då kan rädda månget förhållande...



Önskar er alla en skön vår!

Sofia o Robert