Första och sista gången

Guud i himelin, som Maria O brukar säga. Eller 'Nnäij döijj'!

Första skoldagen måndagen den 7.1.08 for barnen iväg i vanlig ordning med skolbussen. Robert i vanlig ordning till jobbet. Han brukar ju ta metron till kontoret och är därmed van vid trängsel vid det här laget. Ändå var det exceptionellt kaotiskt denna morgon. Här en bild från hans resa.

Robert kom inte ens av tåget vid rätt hållplats, han klarade inte av att tränga sig ut innan tåget for vidare...

Men det är bara att stiga av nån annanstans och försöka ta sig tillbaka till rätt station.

Sofia, jag alltså, hade också ärende till centrum av Shanghai denna olycksaliga morgon. Halv nio for jag iväg till närmsta metrostation för att söka mig till Huaihai Road. Tågbyte vid People's Square för att komma till slutdestinationen. Jag är ju inte van vid morgonträngseln på metron men tänkte att om Robert klarar det varje dag så måste det ju gå.

Det gick bra att stiga på första tåget vid Century Park, närmsta stationen. Tåget blev dock snabbt helt fullt och efter ett par stationer såg jag att vagnen var proppfull. Vid nästa stopp stod ca 30 personer utanför dörren och skulle in. Omöjlig ekvation. Trodde jag, herre gud, de kom in vällande allihop ändå. Man bara kände hur folkmassan tryckte sig in och själv fördes man in mot mitten av vagnen och klämdes ihop. Jag satt fast som i ett skruvstäd. Inte en arm kunde jag röra. Men ingen knorrade, alla bara stod stumma och stirrade tomt framför sig. Det fanns de som t.o.m. klarade av att läsa morgontidningen. Helt sjukt. Ingen ide´att tänka på vad som skulle hända om det skulle börja brinna nånstans eller så...

Värsta stället var förstås stationen jag skulle byta tåg, men jag började ålandet mot dörren redan stationen före så jag kom ut helskinnad och klarade också med nöd och näppe nästa tågfärd. Men jag säger bara: Aldrig mer! Jag far gärna tre timmar i förväg om jag slipper vara med om samma helvetesfärd igen.

Idag började kinesiskakursen igen, något rostig var man efter juluppehållet men det lossnar väl så småningom. Som bonuskurs tar jag nu kinesisk kalligrafi direkt efter språkkursen. Det var skönt! Till lugnande kinesisk musik övade vi på att med stor pensel och med bläck rita ett streck :-). Ja, det blev faktiskt två streck mot slutet. Det raka horisontala strecket kallas 'heng', och används tex för att skriva siffran ett (ett streck) och två (två streck ovanför varann) och tre (tre streck ovanför varann). Men man får lära sig att skynda långsamt och penseln ska föras med stabil hand oerhört långsamt för att det ska bli bra. Riktigt passande avslappning efter måndagens erfarenheter.

Det var det, mera från Shanghai senare./Sofia