Nystart!

Hej och hå! Få se nu om vi får datorn att fungera, fotoprogrammet att lyda och allt annat att klaffa.

Det är söndagsafton och det har inte varit en lugn stund på åtminstone tre dagar...

Nu är det dags att summera för sig själv om man inte ska tappa konceptet; imorgon är det måndag, barnen till skolan, multiplikationsträning på kvällen, Eric till fotbollsträning (ti zu qiu bisan) och själv måste jag läsa till tentamen i kinesiska. (himmel, här sitter man och ska plugga igen, jag som trodde jag var förbi det stadiet)

Nå, det vi har hållit på med de senaste dagarna har varit både det ena och det andra.

I fredags for jag, Nancy och Edgar till finska konsulatet i Shanghai för att se om det var möjligt att ordna med visum till Finland för Nancy i sommar. Hon måste ju också få komma på semester;-) , men det var inte så enkelt att ordna med det.

Vi for med taxi i god tid, och tur var det. Det tog 1 ½ timme in till konsulatet och vid det laget skulle jag ha kunnat strypa taxichauffören. OK, jag visste att det var samma dag som OS-facklan skulle färdas genom Shanghai men jag trodde i min enfald att chauffören kunde välja en väg som inte var avstängd för att komma fram.

Det började bra, för han sa han skulle ta en bro längre norröver över Huang Pu floden för att det var för tjockt med trafik på vanliga Nanpu bron. Bra, tänkte jag.

Men, väl över bron så körde han en lång sträcka ner mot mitten av stadskärnan och precis till den gata, Nanjing Road, där facklan just denna timme skulle föras fram. Och där fastnade vi, i 45 minuter. Vi kröp fram i snigelfart och jag var nära att hoppa ut och börja gå. Problemet var att jag inte visste vart jag skulle...

Nå, vi kom fram, svettiga pga 30 gradig värme, och Edgar var arg.

6 euro för 1½ timme i taxi, det var ju ändå överkomligt så jag lät taxichauffören leva:-)

Sen var det konsulatet. Det blidde inget visum, av olika anledningar som jag inte orkar gå in på, men faktum är att till andra europeiska länder är det tydligen ok att få visum men Finland, nej där blir det stopp. Men vänta bara, här ger vi oss inte så lätt. Vi har lovat Nancy att visa henne Finland så nu gäller det att komma på en lösning. Imorgon ska vi fortsätta på den utmaningen.

Hur som haver, nedslagna av det nekande svaret for vi hemåt med metron.

Vi steg av vid stationen närmast Seasons Villas, därifrån man oftast måste ta taxi ett par kilometer hem. Men nu gick det inte, för gatorna var totalt avstängda pga OS-elden.

Det är över 30 grader. Edgar har ingen dricka kvar. Det är långt att gå hem med Edgar i selen. Men det var bara att börja traska och hoppas på att vi skulle hinna hem innan Judith och Eric kom med skolbussen.

Nu råkade det sig så att fackeltåget precis skulle komma förbi där vi stod så vi passade ju på att titta åtminstone när vi nu ändå var där. Edgar såg inte så mycket för han passade på att somna precis inna facklan nådde fram till oss.

Och visst, nu har man sett en livs levande OS-eld. Och triljoner hurrande kineser längs vägen.

Ja, innan fackeltåget i Shanghai hade bostadsområdet skickat ut en varning åt alla invånare att stänga alla fönster och dörrar, flytta bort alla blomkrukor från framsidan av husen, samt ta undan allt annat lösöre som skulle kunna kastas in genom fönsterrutor eller dylikt. De ville tydligen gardera sig mot Tibetaktivister... Hm, några blomkrukor blev inte flyttade. Himmel, det ger litet fel smak i munnen av ett sådant påbud. Inte riktigt vad man förknippar med OS-andan.

Ja, vad mer? Bollen är tom. Jag får ta resten av helgen imorgon eller så.

Vi återkommer.

Hej från Sofia