Maratonläsning om livet som Kinadoktor

Efter 4 månader som doktor i Shanghai kan jag väl säga att det var värt det. Trots långa dagar och mycken frustration så§ har dethär absolut varit mitt äventyr under vistelsen i Kina. Mötet med kineserna och hela projektet att öppna en klinik från noll som jag inte ens visste att jag skulle göra. Jag hade ju väntat att allt skulle vara klart när jag började, bara att ta in patienten och skriva recept. Men det var så mycket mera som krävdes av mig skulle det visa sig.

Nu är vi alla kompisar med varann på kliniken. De flesta andra är ju kineser, två av dem kan prata engelska och så har jag som tur är min svenska sköterska Cia. Men jag känner att jag är accepterad av gänget och de har tilltro till min kompetens. Det kan jag inte säga om projektdragaren från Singapore som tyvärr är alldeles för ung och oerfaren för dethär och saknar all form av medicinsk kompetens. Så inget under att han inte förstår mina argument. Allt från inredning via medicininköp till placering av akutvagn har jag haft synpunkter på men ofta för döva öron.

Igår kom hälsovårdsmyndigheterna på första besöket. Ojoj, då blev det fart på gänget! Och vad ville de se? Jo, att vi hade alla de doktorer som det stod i deras papper att vi måste ha, och som vi har licens för. Det måste finnas fem olika specialistläkare på en klinik av vår storlek, vi har bara två, resten finns bara på pappret...Detta visste jag inte men ledningen visste det säkert. Grejen är ju att jag nu fungerar som alla läkare vi har licens för ss inremedicinare, kirurg, barnläkare och gynekolog. Undantaget är traditionell kinesisk medicin, där är vi helt enkelt helt utan läkare ännu. I Kina finns inga allmänläkare så därför måste det finnas många olika specialister.
Nå, de kollade hur vi skötte medicinsk avfallshantering, förskrivning av mediciner och egentligen det mesta. Jag som då egentligen är inremedicinare i klinikens papper (inte kirurg, gynekolog eller barnläkare) måste komma ihåg det när de frågade vad jag sköter för patienter. Den ena av de fyra stora kineserna (jo det finns också sådana, handplockade för såna här jobb troligtvis) kunde prata litet engelska så honom hälsade jag på, tog i hand och låtsades ha allt under kontroll. En av de andra inspektörerna sneglade på syngranskningstavlan på väggen i mitt rum och undrade vad jag har för nytta av den, jag är väl inte ögonläkare heller?...Men den fick hänga kvar än så länge.
Här är det Kinaregler som gäller.
Sen lät vi bli att visa att vi har vissa införskaffade importmediciner inlåsta i ett omklädningsskåp och bandage likaså inlåsta i ett annat skåp, för man får inte ha vilka bandage som helst inte. Och inte kunde vi visa upp alla journaler heller för vi får ju inte ta emot barnpatienter än, vilket vi nog gör ibland ifall det är utländska barn...Och inte skulle vi väl får vi ge vacciner heller, vilket vi nog också gör...Jag hade min kinesiska sköterska Shanshan att smyga upp till andra våningen och hämta H1N1-vaccinet som fanns inlåst i ett kylskåp, så inte kontrollanterna skulle se det. Men just som hon var på väg att fara ut igen från rummet med vaccinet så hörde hon att inspektionsgruppen kom i korridoren utanför. Dörren hade hon låst inifrån och någon annan nyckel fanns inte. Hon var ju livrädd förstås att de skulle forcera dörren för att komma åt det som var därinne. Hon ringde via mobilen upp den sköterska som stod med inspektörerna utanför i korridoren och viskade snabbt åt henne hur det låg till med vaccinet och det räddade situationen. Den andra sköterskan berättade för inspektörerna att nyckeln till rummet fanns hos Dr Zhou som olyckligtvis inte var på plats just då, och rummet som var låst var ämnat för traditionell kinesisk medicin och nån sån doktor hade vi ju inte ännu, så rummet står tomt...De gick på det. Puh, och Shanshan som stod i mörkret och darrade. Med vaccinet i fickan...
Ja, det är så här det fungerar. Ingen vet riktigt vad som är riktigt tillåtet och vad som inte är det så man väljer att inte berätta ifall att det nu skulle vara olagligt. Så, få se om man lyckas hålla sig utan fängelsestraff tills det blir dags att flytta hem igen.

På julafton (-09) hade jag med litet julmat, som när Emil tog med sig julkorgen till fattigstugan. Ungefär så kändes det. De åt och åt och förundrades äver smakerna. Pepparnötter, limpa, ost och choklad mm. Ja herre min je, det var en föjd att se. Där satt jag med min tomteluva och blev fotograferad från alla håll och kanter. För kameror har de nog, det hade de inte på fattigstugan i Katthult...
För tillfället har vi det rätt lugnt på patientfronten. Ett par tre patienter per dag. Så, mycket tid till planering och försök till införskaffning av mediciner och utrustning. Jag orkar inte räkna upp allt som vi inte lyckats få tag på, men som tidigare konstaterats, det finns inte mycket på den kinesiska medicinska marknaden som liknar det vi är vana med hemifrån. Bara att få en pall på hjul så man lättare kan sitta och sy ett sår eller nåt. Det finns ingen som vet var man kan köpa en sån.
Patienter ja, hittills har vi två kategorier, finländare och venezuelare (om de nu kallas så). Det är endast via djungeltelegrafen som folk ännu fått reda på att vi finns så det går från mun till mun. Nå, visst har vi några patienter från andra länder också men det är nog de grupperna som sticker ut så att säga.

Men sen också upplevelserna vid sidan av arbetet. På morgonen när jag far ut genom garagedörren, endera med cykel eller elmoped, säger jag hej då till Edgar som sprattlar i Marites famn för att han hellre vill ´looka doggy, looka doggy´, grannens hundar är så intressanta.
Sen har jag bara att cykla längs stora Jinxiu Lu, en 4-6 filig väg, kommer inte så noga ihåg, bilarna byter filer hela tiden så man hinner väl aldrig riktigt räkna...Där får jag färdas längs cykelväg och studera andra jobbare på väg till sina arbetsplatser. Mest kineser förstås. En del på rostiga cyklar , en del på rostiga cyklar med släp, en del med hyperstor last med insamlat skräp, plast, bräder, papp, styrox ja allt möjligt. Andra på mopeder av varierande sort, med påbyltade barn fram- eller baktill. Somliga kommer med cykelkärra med plåtbunk på, där de sen rostar nån form av sötpotatis och säljer åt hugade köpare. Andra har sina mobila kök till att steka dumplings på eller koka majs och ägg. Och variationen i klädsel hos de man möter eller cyklar förbi är enorm, allt från utslitna tofflor till glänsande högklackat och smutsiga paltor till moderna märkeskläder, kopior naturligtvis. De med äkta märkeskläder kommer inte på cykel, de åker i lyxbilar istället, det finns massor av dem också...
Imorse räknade jag till 4 Dolce&Gabbana vinterjackor på rostiga cyklar. Och alla fina märkesjeans som cyklar omkring här. Ja, här kopieras det villt som bekant.
När jag kommer till Hongfeng Lu efter ca sex minuter svänger jag vänster vid grönt ljus och cyklar de sista 4 minuterna mot Biyun Lu där kliniken ligger. Rätt nära Jinqiao centrum så läget är inte dåligt. Och så kliver man in till en ny dag.

Inne på mitt rum fungerar nu luftkonditioneringen och värmen är behaglig. Men för dem ute i receptionen är det värre, 5 cm luftspalt (eller ilmarako som pappa brukade prata om under Teriwood perioden) runt dörren, förutom vid gångjärnen, så det blåser in kall luft när det är nästan noll grader ute. Och de båda dörrarna går liksom inte fast i varandra utan svänger glatt in och ut hur som helst i vinden. Det är egentligen otroligt dåligt byggt.
På tal om dåligt byggt... Rummet mitt emot mitt har varit stängt ett tag. Ultraljudsapparaten skulle finnas där men efter en vattenskada uppifrån så är risken överhängande att taket ska ramla ner så just nu får ingen vara där. Vi har väl väntat i en och en halv månad på reparation, men inget händer innan man rett ut vems felet är...Så det lär väl ta en stund.

Vad mer? Just nu känner jag väl att jag är beredd att ta emot patienter och att vi har det mesta som kan tänkas behövas. Imorgon ska broschyrerna komma, så vi har något att visa upp och dela ut till intresserade. Undrar hur många fel jag kommer att hitta i dem? Jag är 100% säker på att det åtminstone är 20 tryckfel som måste åtgärdas, så innan broschyrerna är användbara har det väl gått ett par månader till. Nåja, tålamod, tålamod.
Mycket har ju faktiskt blivit bättre. Städerskan som i början hade noll koll på vad städning är har nu under strikt översyn av sköterskan Cia lärt sig hur man städar utan att man bara för runt smutsen. Så nu börjar det t.o.m. glänsa litet här och var. Och efter att vi pratat om rökning i några månader och berättat att det inte hör till att röka inomhus på en klinik så har det börjat minska på röklukten. Speciellt efter att Cia ställde sig utanför herrtoaletten med armarna demonstrativt i kors och väntade ut vaktmästaren som hade tagit sig ett bloss...De tror att det inte märks, himmel.
Tyvärr har vi gemensamma ventilationsrör med restaurangen vägg i vägg med oss. Så ibland luktar det matos i mitt rum, ibland cigarettrök, tidvis uppblandat med gammal unken matoljelukt och ibland luktar det toalett. Man vet liksom aldrig vad man ska vänta sig. Hoppas bara att de värsta lukterna håller sig borta den gång man har någon patient med illamående på besök...Just nu är det gammal matolja som gäller förresten.

Ny ska jag se hur det går för Shanshan med översättningarna till kinesiska av de mediciner jag nu listat ut borde finnas tillgängliga i Kina...
Till sist bara några exempel på hur datorn översätter medicinnamn från kinesiska till engelska, vissa mediciner är kända sorter men jag skulle inte ha känt igen dem på dehär namnen...
-Sustained release tablets engraved with Greek workers (Cefaclor)
-Love or lax injection (Rocuronium)
-10000 can be loose powder injection (bedövningsmedel)
-Connaught America Pavilion Capsule (Reductil, bantningspiller)
-Thanks to the re-Lok injection (Avelox injektion)
-Love all the music (Atrovent, astmamedicin)
-Show the wire ointment (Silkis, salva för psoriasis)
-Than the fitness effervescent vaginal tablets (ingen aning om vad det är men vaginal tablett)
-Free dried powder can plug the wind...

Så ni kan förstå att det är svårt för kinesiska sköterskan att hitta mina mediciner när dethär är de engelska namn hon har att brottas med. Hej o hå!
Hälsningar Dr SuFeiYa


Här kom stora fönsterplakat upp idag. Man har liksom huvudrollen...