EXPO och avslutning

Ja, så var det dags att prova om det var möjligt att besöka världsutställningen. Det var lördagen den 29 maj 2010, och vädret var vackert och förutsättningarna således bra. Men förväntningarna var nära noll, visa av erfarenhet som vi tror vi är...
Här väntar jag på att få komma in på området efter att vi sökt bilparkering ett tag, en halvtimme eller så. Det var ingen av funktionärerna som visste var man kunde parkera en bil. Men det var ju väntat, så vi tog ingen stress för det utan parkerade lagom långt från mässområdet på en liten plats framför en övergiven restaurang. Vi rymdes precis.
Kaxigt står jag beredd med mina litet högre klackar, mycket smart skoval inför en dag på en gigantisk mässa.

Väl inne så var det att välja rutt, bara att gå omkring och kolla in hur alla länder ordnat sina paviljonger. Vi hade hört att vissa paviljonger hade rätt långa köer, och det stämde väl om man säger.

Australien hade en lång rad kineser utanför sitt hus så vi bara kollade litet utanför.
Men sen hittade vi några paviljonger med kortare kö och där fanns MALTA. Se vilken fin staty de forslat fram från Malta! Flera tusen år gammal var den också. Fast nu var det ju en fejkad staty, vi är ju i Kina...

Och en annan paviljong utan kö var CUBA. Det fanns väl inte så mycket att se heller men i alla fall. nu har vi varit i Habana.

CANADA, också en träpaviljong, det fanns flera liknande faktiskt, både Portugal, Canada, Australien och Chile hade liknande skapelser. Väldigt många kineser ville få en glimt av riktiga Canada, så det var inte lönt att försöka ens. Vi har ju ändå tänkt hälsa på Jakob nån dag. Så vi gick vidare.

USA, himmel. 4-6 timmars kö varnades det för. Kön ringlade sig fram och tillbaka framför entre'n. Men vill man så står man där.

Här en häftig skapelse, RYSSLAND. Vi slapp ju inte in här heller, men kul att se utifrån också.

Holland...En tulpan kanske?

Och dessa herremän känner vi...

Sen ser vi Finlands bidrag, strax till höger om Roberts huvud. Danmark längst till höger i bild. Här var det -surprise surprise!- KÖ! Så nu vet vi inte om det var jultomten eller Mumin som vi skulle ha sett, men vi får ta det en annan gång när barnen är med. Om vi kommer in då, förstås. Nu lär det vara bättre kvällstid och vardagar logiskt nog, så det tar vi nästa gång.

Ett par dagar efteråt var det dags att säga adjö till jobbkompisarna på kliniken. Vi hade en långlunch tillsammans och hade riktigt trevligt. Här ses Wu laoshi, apotekaren som just givit mig en egenhändigt gjord kinesisk målning. Den var riktigt vacker, här syns inte ankan som fanns längre ner på målningen. Den skulle ni se...

Uppe i sociala utrymmet samlades vi då för lunch. Pizza med olika tillbehör. Jag hade tagit en grekisk sallad modell större och en marängtårta, också den modell större. Vi var ju ändå en 25 personer eller så.

Jag blev placerad i storstolen och så på äkta kinesiskt vis tog alla fram sina kameror för att fotografera det hela. Alla på en gång, känns litet märkligt trots att vi varit här i 3 år nu. Hur många kameror ser ni?

Bilden ovan visar TCM doktorn (traditional chinese medicine), BingBing tandsköterskan och Linda sjuksköterskan. TCM doktorn blandade grekisk sallad och pizza med marängtårta och Marianne-lakrits. Och det gick bra det med. Inget kvar på tallriken när han var färdig.

TCM doktorn har jag inte sett så mycket av för den delen av verksamheten har inte haft så mycket patienter än, men mitt i plötsligt när jag efter lunchen satt på mitt rum så kom han in, med en tandläkartolk som kunde kinesiska och engelska, och frågade om han fick se mina händer.

Tja, kan väl inte skada, tänkte jag, så jag sträckte fram dem och han började granska och vrida på dem. Jag vet inte riktigt vad han såg på men länge och väl skulle de granskas. Pulsen tog han och efter eb stund ville han se min rygg. Han såg litet bekymrad ut så jag visste inte vad jag skulle tro... Och han tryckte och vred och vände på ryggen och så var han plötsligt färdig. Ja, reumatism skulle jag få och en dålig stol hade jag, och för litet blodtillförsel till hjärnan. Jo, men det kunde avhjälpas med en 7 månaders medicinkur, kinesisk traditionell örtmedicin förstås. Sen skulle jag vara i bättre balans inför framtiden.

Hm, det funkade inte riktigt för mig. Utan att se ner på kinesisk medicin och deras urgamla kunskap. Det finns säkert tecken som han kan läsa i hudfärg och blodkärl och genom att trycka här och där. Men jag tror jag står över medicinkuren.

Men det var liksom hans avskedspresent till mig, och det var roligt att ha fått prova på detta också.

Doktorsgänget, övre raden från vänster TCM-doktorn, jag, Dr Shi (röntgen), Dr Gu (ultraljud), nedre från vänster Dr Wong och Dr Nishi bägge tandläkare, den första från Singapore och den andra från Japan. Sist men inte minst Dr Zhou som har hand om det administrativa på kliniken och tar emot lokala patienter eller såna som kan kinesiska.

Nedan vår Center Manager Flora och steril-damen.

Och nu är det slut. Mycken energi har lagts på detta men visst har det varit belönande och framför allt då i kulturell mening. Medicinskt har jag väl inte lärt mig så mycket nytt...

Nu, snart fyller Edgar 3 år, så vi ska börja fundera på present. Han räknar bäst på engelska så han blir three.

Ha det bra alla!

Hälsar Sofia