5 juni 2010, Siem Reap flygplats, Kambodja. Vår tuk-tuk förare hette Heng, och honom hade vi fått nys om via den förare vi hade i Phnom Penh (Vuthy hette han). Inte för att det var brist på tuk-tuk moppar, det var lågsäsong så en massa var lediga. Men ändå kul att testa hur nätverket fungerar, så kompisen Heng tog alltså hand om all transport under vistelsen. 
Uppe med tuppen var vi första morgonen. Klockan 5 var vi redan långt på väg. Denhär morgonen var det litet mulet, regnsäsong som det var, men det var fint ändå. Angkor Wat var vårt första mål. Tempelområde byggt av Surjavarman II eller om det var Jayavarman VII, minns inte utan att slå upp och i skrivande stund kan det kvitta. Men, byggdes på 1100-talet och var från början ett hinduistiskt tempel tillägnat guden Vishnu, men blev omdöpt till buddistiskt tempel flera hundra år senare, vilket det ännu är. Tempelområdet var enormt stort och inhägnat av en stor mur, vallgrav och innanför var tre 'nivåer', ytterst det stora området där staden var och människorna bodde. Den delen är borta för länge sen, för de husen var byggda av trä och finns inte mer. Mittersta nivån var litet högre upp och bestod av stentempel, och den högsta nivån innest inne var högt , högt uppe, dit kom man om man vågade sig uppför branta trappor. Förr i tiden fick ingen komma dit upp, det var ju enbart för gudarna, men nu gör man liksom undantag.
Det var denhär silhuetten jag väntat mest på. Resten hade jag inte så mycket vetskap om i förväg.
Här hade vi kommit upp till den högsta toppen av Angkor Wat, eller så högt man kom. Och det var otroligt utsirat, stenhuggaren hade gjort ett sanslöst jobb. Det går inte att visa bilder som skulle göra templet rättvisa. Det borde fotograferas uppifrån isåfall.
Andra sidan av tempelområdet.
Sen var det ju så att Pol Pot också gjorde ont åt templen. De har förstörts till stora delar av både hans arme' (all religion var ju av ondo) och av tidigare krig, men nu har världen gått in och hjälpt till att restaurera stora delar av templena. Mycket återstår att göra och kanske behöver de inte bli som förr, man förstår nog storheten i dem trots att inte alla stenar är på plats.
Någon som kollat Tomb Raider med Angelina Jolie? Vissa scener tagna i detta Indiana Jones inspirerade djungeltempel. Man ser hur naturen har tagit över helt och hållet och de massiva trädrötterna som slingrar sig över stenblocken var respektingivande.
Mot slutet av resan frågade Robert om mopedkillen Heng ville visa oss hans hem. Det var ju risfältet som hägrade. Och det var inte långt att köra dit. Så vi köpte med oss litet frukter och for och sa hej åt hans mamma. Pappan var i en annan provins för att jobba och få in pengar. Mamman hade fött 9 barn, varav Heng var tredje yngst om jag minns rätt. Några av barnen bodde hemma. Och det var inte mycket till hem med våra mått mätt. Ett träruckel på pålar med skräp överallt. Svårt på något sätt att föreställa sig hur Heng kunde se så hel och ren ut med tanke på hur han bodde. Men det var tufft ekonomiskt, många har mycket litet att leva på. Riset ger 2 skördar per år men då hänger det på att det inte regnar bort eller förstörs, för då är man plötsligt helt utan.
Sist bara litet exempel på khmer-skrift. Vacker, liknar thailändska bokstäver. På flygfältet skyltas det på khmer, franska, engelska och kinesiska. Men i skolan lär sig barnen bara khmer. Engelska får man lära sig privat om man har råd.
Ja, och inte förstår man alla skyltar...
Pengarna de hade var inte mycket värda. 4000 real var ungefär 1 USdollar. Och de använde dollar som andra valuta i landet. Bara småpengarna fick man i landets egna valuta. Kul egentligen hur det kan fungera numera. Vi tog ut pengar i en automat som hetter Canadia Bank, med kinesiskt kort, och fick amerikanska dollar i Kambodja...
Nu får det räcka, det blev mycket blandat. Återkommer
1 kommentar:
Tack för ett inntressant innlägg kanske bra att se att alla inte har det så bra ställt mycket fick ni se!Ha det så bra sista veckorna ditt häls.från KVÄNBACKA!
Skicka en kommentar