Chongqing kommer först

Hej igen,

Vi tänkte fortsätta på båttemat och berätta om Yangtzefloden som ju mynnar ut strax norr om Shanghai. Vi har ju bott alldeles invid den massiva floden snart i 3 år utan att vi sett den närmare så nu tog vi en barnfri långhelg och flög västerut mot Chongqing i mittersta Kina. Därifrån var planen att ta oss med båt dryga 600 km ner längs floden mot Shanghai, men för att korta av resan stiga av strax efter den stora Tre Raviners Damm, i Yichang, och flyga tillbaka till Shanghai.

Målet var ju den stora dammen, och mer om den senare. Men först intog vi Chongqing, och det låter så kinesiskt som det kan låta. Det finns över 30 miljoner i Chongqing-området, en jättestad med osannolik tillväxt varje år. Här tillverkas massor av saker och det sägs att 60% av världens mopeder byggs i Chongqing. Allt transporteras därifrån längs Yangtze, eller ChangJiang som floden numera också kallas.

Till Chongqing flyttades en stor del av industrin från östra Kina under andra världskriget och det är en tungt industrialiserad stad. Här hade Chiang-kai-chek sitt fäste under 40-talet. Nog historia, nu bilder.

Här poseras det med "Folkets Hus" i bakgrunden.

Chongqing kallas för bergsstaden, det var mycket uppåt och neråt. Inga cyklar såg man för det ansågs inte möjligt att cykla i så branta backar. Fast man undrar ju...

Här en gullig mopedist.

Lokala Piffi. Vissa arbetare tycker väl att det känns litet tungt vissa dagar men annars var det glada prickar som gärna sålde både det ena och det andra till middagen.

Grisfötter till salu.

Dethär var tyvärr ingen vanlig djuraffär, det såldes mycket levande mat...

Allt var ju inte vackert direkt, men vädret var behagligt i alla fall. Här har man sol bara ett par veckor i året, resten av året är det grått. Man skyller på bergslandskapet och fuktbildning och sånt. Föroreningar trodde guiden inte hade så mycket att göra med saken. Nej nej, troligen inte...

Litet gammalt fick vi också på bild, här ett kvarter som var byggt som ett område för underhållning av folket, med operascener och annat. Nu var det museum och vi strosade omkring och lyssnade till guiden som förklarade bakgrundhistorien för oss. Det har man lärt sig nu, nyttja guiderna och njut, ffa när man lämnat barnen hemma.

Här äter man HotPot och det gjorde vi också. Mycket chili och annat starkt i en soppa eller buljong som mest består av olja. Där kokar man alla möjliga och omöjliga ingredienser. Och så försöker man äta det också. I början var det inte så starkt men efterhand när chilin fått koka i buljongen så började det nog hetta till i kinderna och i munnen.

På bilden ses Robert smaka en vattenbuffelbit, jag säger inte vilken bit av vattenbuffeln dock. För det näns jag inte...

Guiden och Sofia kring HotPot grytan. Jag klarade att smaka grismagsäck och anktarmar men resten fick lov att vara mer normala grejer, som korv tex som jag håller mellan pinnarna här. Sen kokades knackkorvslika salamibitar, gissa hur de ser ut efter att de kokat i olja i 10 minuter, uppsvällda hemska bitar, gick inte att ens tänka sig att åta.

Ja, sen blev det kväll och dags att ta sig ner mot båten och hytten. Vi visste att det varit torka i Tibetanska höglanden och därifrån kommer ju Yangtze floden, men det såg nästan väl torrt ut när vi gick ner mot båten, knappt så det fanns vatten alls att åka på. Men det ändrade drastiskt när vi väl kom oss iväg. Mer snart. Hälsar Sofia o Robert