Yangtze, livet på och längs floden

Yangtzefloden börjar någonstans uppe i Tibetanska höglanden i västra Kina, sträcker sig över 6000 km österut mot havet alldeles strax norr om Shanghai. Folket inne i landet har alltid varit beroende av Yangtze och är det ännu. Om den börjar i bergen så är det desto plattare landskap längs floden ju närmare havet den kommer. Men på mitten ungefär finns det tre stora raviner som majestätiskt höjt sig mot himlarna på båda sidor av floden och ställvis har Yangtze varit mycket snäv. Där har många dött i flodens strida strömmar.
Men ännu flera har dött nerströms om de stora ravinerna, där det sommartid varit översvämningar av modell större. Där kan hela miljonstäder bli dränkta och förödelsen enorm.
Så det var översvämningarna som först fick dammbyggartankarna väckta redan hos Sun Yat-sen, han som tog över i Kina efter den siste kejsaren under Qingdynastin tidigt 1900-tal. Också Mao Zedong planerade för dammen. Men först nu har man haft tillräcklig kunskap för att genomföra projektet. Med en damm skulle man kunna reglera flödet nerströms och undvika de katastrofala översvämningarna. Samtidigt utvinner man energi från numera världens största vattenkraftverk, som är inbyggt i dammen.
Och kontroversiellt projekt så det förslår.
Dammen är byggd i mitten av den tredje ravinen som heter Xiling, den som ligger längst mot havet. Under ca 10 år byggdes dammen och vattennivån uppströms har höjts ca 100m till nuvarande ca 170 möh. Det betyder då att all bebyggelse längs Yangtzefloden från Chongqing och 600km nerströms mot dammen kommit under vatten, och mycket vatten.
Den vattenreservoar som bildats har man spekulerat kring ifall den t.o.m. kunde orsaka jordbävningar i området vilket ju inte är att föredra just vid dammen...på tal om katastrofer.
Det är modiga 1.3 miljoner människor som behövt flytta undan vattnet, 14 städer och ca 2000 mindre orter. Alla har behövt flytta endera rakt uppåt högre i bergen längs Yangtze eller till helt andra platser långt borta. Nya städer längs floden såg vi, inga vackra skapelser med våra mått mätt, bilder nedan.
Allt av arkeologiskt, historiskt, kulturellt värde som försvunnit går inte att mäta, och en del protester har förekommit, men detta är Kina. Här bygger man om det bestämts så. Hjälper inte att grina.
Alla gamla städer har behövt monteras ner bit för bit för att inte sedan orsaka problem efter att vattnet svalt städerna.
Med detta i tankarna startade vi vår färd från Chongqing och följde med hur landskapet ändrade sig längs floden. Och tänkte på hur de nu ska ha det i sina nya städer, upprivna från sina gamla byar, kanske efter ett helt liv som bönder, nu plötsligt stadsbor utan möjlighet till arbete. Då gäller det att vara kreativ om man ska få det bättre.

Här Taiqi övning klockan halv 7 på morgonen. Dr Li, eller Li Yisheng som det heter ledde morgongymnastiken på däck.

Mycket trafik längs floden. Allt som transporteras från och till inlandet tar vattenvägen. Nu när dammen byggts så är inte flödet så strömt längre och att ta sig med båt upp-och ner längs floden har blivit betydligt lättare.

Industrier var det ställvis så gott om så man inte trodde sina ögon. Yangtzeflodens vackra landskap förvandlades till ett industrihelvete, med rökspyende skorstenar och helgrå luft. Det var svårt att tänka sig att något ens kunde leva där. Och kanske det inte kan det heller, speciellt länge.

Ja, det där med sjösättning har varit aktuellt. Här byggdes många fartyg direkt på stranden för att lättare kunna puffas i vattnet när det var dags.

Några exkursioner gjorde vi, här gick vi av i Fengdu, som nu var en helt ny stad. Gamla staden hade funnits på samma plats men kanske 50 meter under vattnet. Vi besökte en skola där det fanns många glada barn. De stod och väntade på oss vid grinden för att få säga Hello! och skakade hand med oss med smutsiga händer, ja det var de svartaste fingrar jag sett på barn hittills! Men friska såg de ut ändå så inget mer om det.

Här en vattenbuffel som plöjer risfälten. Dethär var ett ställe som var bebyggt redan innan dammen, så buffelkillen har inte behövt flytta på sig, han bodde på tillräckligt hög höjd redan.

Ja, en marknad i Fengdu. De sålde det mesta i kött och grönsaksväg. Här ett par lungor som väntade på hugade köpare.

Han njuter av lugnet på ålderns höst. Kanske.

Och det finns det mesta att köpa. Nya tänder kanske?

Här ses nya Fengdu-staden på andra sidan floden, och vår båt i vattnet. Just nu var det ovanligt lågt vatten pga torka, fastän nivån ändå var mer än 80 meter högre än förut.

Från partiet har det kommit direktiv hur högt upp i bergen man måste bygga sina nya hus, så man ser tydligt att alla lyder och bygger som det är sagt.

Men vackert är det inte. När man jämför detta med hur det sen såg ut nerströms om dammen, vilket vi också såg, så saknas ju allt det kinesiska vackra i dehär nya städerna. Det kanske finns mera bekvämligheter för befolkningen och rinnande vatten och sådant, men på bekostnad av det estetiska. Men allt är relativt, för en fattig kinesfamilj har det kanske större betydelse att ha tillgång till mat och husrum och elektricitet än att ha ett vackert hus.

Ok, nu har vi kommit till den första av de 3 ravinerna. Qu Gorge, och dit kom vi tidigt en morgon när solen just höll på att stiga upp bakom bergstopparna.

Resten senare.