Mystiken tätnar kring kliniken

Eller hur man ska säga. Kan bara sända en tacksamhetens tanke till LiseLott på lagret, om jag ändå hade dig nu! Det är så mycket som ska köpas in till en ny läkarklinik så det är inte klokt. Och sen vore det ju en sak om det fanns villiga leverantörer som kom och visade upp material och levererar vad man vill ha.
Nej, här är det för tillfället jag ensam som gör upp listor på vad som behövs, som om dethär var den första läkarkliniken på jorden, som om ingen tidigare gjort något liknande och som om det inte skulle finnas 70 systerkliniker i Singapore som vi kunde ta efter. Nåå, det ska jag ta upp med bossen som kommer över snart igen. Och sen ska man yra runt på stan och söka efter allting! Hm, var månne man kan hitta en PEF-mätare? Eller en öronlampa? Sanslöst. Det ska finnas bättre sätt att göra dethär på och det får nog bli andra bullar av snart. Men jag vill inte vara för tuff ännu, det är rätt roande att få följa med det hela så jag protesterar sådär lagom.
Jag kommer i vilket fall som helst inte att jobba innan jag känner att det är säkert för både patienter och mig själv. Det lär nog dröja än...

Men hur som helst så är det osannolika händelser nästan varje dag. Idag var jag och marketing-tjejen som pratar engelska och kinesiska samt en pre-pensionär till kinesisk doktor till det av doktorn rekommenderade stället att handla utrustning på. Allt från defibrillator till personvåg skulle köpas. Och min lista var lång.
Det strandade redan på första tingesten...
Det var termometern. Oj, så svårt det var. Det fanns EN sort att välja på som man kunde mäta tempen i örat med. Och den var inte vacker. Doktorn tyckte vi skulle köpa för vi behövde ju en. Marketing-tjejen, HC, försökte medla och jag , jag suckade och strejkade. Sa att jag inte för allt i världen köper den fula termometern. Och när jag ville se närmare på den så gick det inte heller, nej, man fick bara se på bild och räckte det inte så fick man vara utan...
Himmel, statsägda bolag, och den gamla kinesdoktorn hade säkert nån kompis som jobbade där och fick väl rabatt, eller någon muta , vad vet jag.
Vi köpte ingen termometer.
Det var alltså två hela A4 sidor med grejer vi skulle ha. Vi fick med oss två saxar, en nålförare, en digital personvåg, en digital blodtrycksmätare och ett stetoskop (de stetoskop som tidigare hade inhandlats var kapitalt undermåliga) och 15 förpackningar med nål+tråd att sy sår med. De kommer dock aldrig att användas, det ska vara utländska nålar eller så får såren vara osydda. Bättre det än en halv nål någonstans i kroppen.
Jag lovar, ni skulle inte ha velat se hur det såg ut vid disken på andra våningen där man hämtade upp allt man köpt. Smutsigt och fult så man nästan mådde illa, och sen brukar jag tåla en del.
Och där handlar man sterila grejer bl.a. Visst.
Nå, det blir att handla utländskt. Få se varifrån och hur.

Hursomhelst, bisarrt. Men kul och minnen för livet minst sagt.

Förresten, kunde inte nån från Korsholms HVCs underbara sköterskekår komma över och vara min partner så här i början? Då skulle det börja hända saker!

På fredag blir det spännande, då ska vi gå igenom medicinlistan med kinesdoktorn och se vad vi kan handla lokalt och vad vi ska ta utifrån.
Hon kan bara kinesiska och jag bara engelska, typ. Bara att få det att gå ihop...
Håhåjaja, min iPhone är hel igen så nu börjar fotograferingen!
Vi skrivs!
Sofia